web analytics

Trubblish i Tyresö Träsk*

Upplevelser, Vardag

Alltså vilken dag. Den borde få bakläxa och läras upp hur en bra dag ska se ut för det här funkar ju inte. Lr summa summarum av dagen vart iofs positiv men det var lite kämpigt där några stunder. Vänta så ska ja berätta allt från början.

Hugo och jag gäspade oss upp ur sängen runt halv nio i morse, wohoo vilken bra start! Men sen började allt trubbla. Till en början var det frukostgröten som envisades med att hamna över hela Hugo och mig istället för i munnen och sen bara fortsatte det. Efter att vi duschat oss fria från gröten var planen för dagen att träffa nya kompisen Sanna och hennes söta dotter Vera på 4,5 månader och deras lilla valpis Benny 4 månader. Vi skulle vandra runt lite i Nyfors tänkte vi och eftersom Sanna lovade att ta med varm choklad så tänkte ja matcha upp med lite bullar från bageriet.

Ja och Hugo och King vandrade ner till bageriet och köpte glatt två bullar. Precis när vi kommer ut igen möter ja en gammal klasskompis som kommer vandrandes med barnvagn. – Nämen har du fått barn, utbrister vi väl lite båda-två. Ja parkerar mig mitt på trottoaren för att beundra hennes söta son som ligger i vagnen. Kompisen lägger då märke till att ja står i vägen för andra som vill passera och markerar att ja kanske ska flytta mig lite. – Ojsan va tokigt, här står ja och blockerar hela vägen tänker ja och gör en snabb manöver bakåt för att öppna trafiken på trottoaren igen. Jaha, men vad händer då? Det kan ni inte i er vildaste fantasi föreställa er. Tjohejj-tjohå och vips snubblar ja rakt bak och hamnar sittandes i famnen på ett barn i en vagn bakom mig. Hon måste ha blivit lagom förvånad, det vart ja! Mamman måste liksom ha kört bak vagnen bakom mig precis när ja började backa och när ja väl kom mot den så fanns det ingen chans att ta tag i nåt eller undvika olyckan.  Men allvarligt talat så var det lite läskigt. Ja hade ju Hugo i famnen så ja hade svårt att ta mig upp. Men det ordnade sig och som förlåt bjöd ja dem på 5 bullar. Tur var väl iaf att vagnen inte trillade, hade ju kunnat vara värre.. Ush ush, tokigt men måste ha sett lite roligt ut. Men alltså, man sätter sig liksom inte i någons barnvagn!

Aja nu var vi redan efter i tidsschemat så ja messade Sanna lite snabbt och packade in oss alla i bilen och gasade iväg.

Promenaden började bra, vi pratade om allt möjligt och skogen va sådär hälig och uppfriskande som bara den kan vara. Hugo hade lite svårt att komma till ro men somnade så småningom. Ganska snart efter det mötte vi upp några tanter med skällande hundar och så var inte längre Hugos ögon stängda, han vaknade fastän han var väldigt trött och lyckades inte somna om = Hugo med ett humör som inte var på topp.

Efter kanske en timme mötte vi vårt första hinder- en lååång vattenpöl som sträckte sig över hela vägen. Att ta sig genom den kändes alldeles för blött och att gå tillbaka kändes lite tråkigt. Så vad gjorde vi, jo vi tog ett djupt andetag och bar/körde vagnarna i värsta terrängen i skogen vid sidan av vattenpölen, phu..

Okej, det där gick ju rätt bra men det var kämpigt. Tog säkert 20 minuter och några svettdroppar fann sin väg ner för pannan tills vi kom ut igen.

Ganska snart stötte vi på en ny pöl av liknande karaktär. Men den lyckades vi gena över utan att bli alldeles för blöta. Det vi däremot sen stötte på var typ hundra gånger värre. Det var rena rama Östersjön, Atlanten you name it. Att ta sig igenom där var verkligen inget alternativ. På andra sidan denna sjö såg vi en bondgård och vi visste att vi var nära slutstationen på vår promenad. Att vända nu kändes verkligen tråkigt och alldeles för kämpigt med tanke på skogsvandringen som vi gjort.

Vi lyckades googla upp numret till bondgården och ringde faktiskt dit för att fråga om lite hjälp. En kvinna svarade och var så gullig och sa att hon skulle ha hämtat oss med häst och släp – om hon bara hade varit hemma. Men det var hon inte. Däremot tipsade hon om en stig som gick runt det här kärret, men hon visste inte om den var barnvagns-körbar.

Oj va ja skriver idag, orden tar aldrig slut.
Ta gärna en paus och kolla in bilderna från dagen innan ni läser vidare.
– KLICK –

Vi såg inga andra alternativ än att vandra in på denna stig som till en början såg rätt trevlig ut. Jaha ja, det tog inte lång tid innan vi var i värsta djungel-hinderbana-mouteverest-terrängen. Det var rötter, det var stenar och det var vatten, typ överallt! På något vis intalade vi oss att det snart skulle vara över och ju längre in vi kom, desto jobbigare kändes tanken på att vända tillbaka, heela vägen. Men det vart bara värre och värre. Vi drog, tryckte och bar på vagnarna som typ verkligen borde få pris för att de inte trillade isär. Haha alltså snacka om barnvagnspromenad! Det här hade typ varit kämpigt utan vagn! Och där konkade vi runt och varvade skratt med lite oroade miner. Oj va vi kämpade. Hugo hade vi det här laget helt tappat hoppet och grät som om livet stod på spel.

Att gena över Atlanten kändes inte längre otänkbart och vi tog beslutet att ta oss tillbaka dit och bada över. 40 minuter senare var vi ute ur skogen igen och efter ett djupt andetag tog vi fart och far genom denna galna vattenansamling. Oj va de var blött. Vi hade vatten upp förbi vaderna och halva vagnarna var under vatten! Iskallt vatten dessutom. Helt crazy :) Duktiga vi var Sanna!

När vi kom över till andra sidan nästan sprang vi upp mot bondgården och tog plats på deras altan (wow vilken utsikt de har där) och tog fram vår varma såå goda choklad och bullar :) Och vad vi njööt. Vi var verkligen mest värda av alla att få den där chokladen och bullarna just då :) Men klart, tårna var minst sagt kalla och ledsna.

Efter denna mysiga fika fortsatte vi vår äventyrspromenad. Vi mötte fler hinder på vägen men inget kändes längre som något vi inte skulle klara av. Och blötare kunde vi inte bli så nu var det bara att ta sig genom alla pölar.

Innan vi hejjade då varandra lovade vi att nästa gång, då ses vi antingen hemma hos någon eller i stadsmiljö. Amen. Men kul hade vi. Inte illa för en första-gången-träff, haha. Vi fick verkligen lära känna varandra i lite kämpiga stunder. Och duktiga Vera som underhöll oss med sin fina stämma och Hugo med sin mindre fina :P Tack Sanna för dagens äventyr, ja är glad att ja hamnade i dessa trubbelheter just med dig :)

Föregående inlägg Nästa inlägg

Tre slumpade inlägg

7 kommentarer

  • Svara Emma 17 Nov, 2010 at 07:52

    Ojoj vilket äventyr! Tråkigt att ni blev blöta men sällskapet verkar ju ha gjort promenaden trevlig ändå. :) Jättefina bilder!

  • Svara Mirre 17 Nov, 2010 at 11:02

    Ojdå vilka ävnetyr, jisses. Tur att du är den glada lättsamma personen du är, för jag hade nog själv börjat lipa, skratt.

    vad bra första dejt, nu vet ni vart ni har varandra =d. Men vad pinsamt att trilal i en vagn, hehe
    kramar

  • Svara Nattie 17 Nov, 2010 at 11:53

    Oj jisses vilket äventyr! Ni var verkligen värda bullarna och chokladen :) Kram

  • Svara hanna b 17 Nov, 2010 at 18:47

    Shit pommes är allt jag kan säga, haha! :D

  • Svara Sanna 17 Nov, 2010 at 23:41

    Hahaha. Underbart skrivet och vilka härliga bider det blev!
    Ha en fortsatt trevlig vecka så hörs vi snart.
    Kramar från alla oss till alla er!

  • Svara Anna&Trion 18 Nov, 2010 at 07:01

    Oj oj! Har bara läst lite, haha, men oj =) Måste skynda till jobbet nu, men jag får läsa hela hstorien ikväll! =) Ha en bra dag!

  • Svara frida & the 5 18 Nov, 2010 at 11:23

    Ja, den där ”Atlanten” har man passerat några gånger. Sist gick vi ordagrant igenom den var förra vintern och vattenpölen gick hela vägen upp till KNÄNA. Vi var så lata att vi inte orkade går rundan tillbaka utan gick rakt igenom…. Kram

  • Skriv en kommentar

    Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.